Jag vaknade tidigt & duschade åt frukost & sprang upp till Oscar på IVA, på vägen förberedde jag mig så gott jag kunde för vad jag skulle se, alla bilder de visat mig på jätte-svullna bäbis huvuden med stora blåmärken över hela ansiktet.

Jag var lite nervös när jag ringde på klockan på IVA och stammade fram att jag skulle till Oscar, åh svarade kvinnan är du prinsens mamma? -Ja det är jag svarade jag lite frågande.

Jo vi kallar honom så för han gillar läget ligger så avslappnat & bekvämt & bara skrattar.

Jag blev så glad innombords & frågade sköterskan om Oscar var väldigt svullen? Jo det är det som förbryllar oss, du ska få se svarade hon mig.

Med lite tyngre steg öppnade jag dörren där såg jag min lille gulle-gris liggande i den stora sängen & sov.

Han var INTE ett dugg svullen, men sa jag han är ju inte svullen, nej sa sköterskan & detta har vi aldrig sett vid dessa operationerna men det kanske svullnar upp under dagen eller morgondagen svarade hon mig, drapperiet var draget åt sidan & på andra sidan låg en dam som hade bett personalen att öppna upp för hon ville se den lille prinsen som alla pratade om på salen.

Jag blev så glad, det känndes som om hjärtat hade vingar.

När Oscar vaknade slog han upp sina stora blå och skrattade, han skrattade som bara Oscar kan, så man blir glad ända innifrån själen!

Jag satt där i över två timmar, jag tror att jag log & skrattade hela tiden..........

Jag gick tillbaka till hotellet där både jag, Vicke & Gunnar sovit i natt, Gunnar tyckte det var otrevligt att sova på rummet brevid en tom baby-säng, och jag förstår honom!

Vi gick ut & rökade jag berättade ivrigt om Oscars framsteg.

Vi började få ont om ciggaretter och det säljs ju inte på sjukhus-området, så jag & Vicke åkte buss in till Femman huset i nordstan medans Gunnar gick upp på rummet för att vänta på Oscar som skulle få lämna IVA.

Vi gick runt i affärer men jag blev så besviken, jag hade lika gärna kunnat handla hemma i stan!

Vi köpte bara Ciggaretter & bullar, jag fattar inte vitsen att ha 2 hm & 2 lindex mm mm

Väl tillbaka på Sahlgrenska hade Oscar kommit till sitt rum & huvud-tuten var redan borta, hans huvud form hade ändrats avsevärt jag blev tvungen att ta ett kort direkt!

Han var pigg & glad.

Och hade varit ett riktigt mat-vrak.

Kanylen i halsen är dock kvar & ser lite läskig ut.

Men såret är helt ok att se på även för mig som har så ont av sådant!

Nu är jag & Vicke på hotellet men ska snart vandra upp till Oscar & Gunnar vi väger blöjor & för vätske-protokoll!

Något som är konstigt är att när Oscar är ledsen på rummet & väntar på sitt morfin, skriker Vicke i högan sky här på hotellet, men så fort Oscar fått sin dos, lugnar även Vicke ner sig!

Men allt känns så himla bra just nu!